I lördags lekte barnen i K:s rum och vi vuxna plockade bort efter fikat. Plötsligt hörs världens illvrål från K. Jag rusar dit och storasyster har stängt igen dörren på hans långfinger och pekfinger på höger hand. En olycka förstås, men ändå. Fingrarna var typ tillplattade och han skrek och skrek och skrek.
Jag - PANIK! E var förskräckt, B fick klä på K som hastigast och jag kastar mig iväg med honom till akuten. Första tanken var att fingrarna måste vara krossade, eftersom dom var platta.
Väl på akuten så fick K smärtstillande (ganska mycket, jag hade nog inte vågat ge honom så mycket själv men det är ju bra att dom har koll) och så fick vi vänta.
Efter ett tag kom läkaren och vid det laget hae K haft race genom korridoren x antal gånger och byggt lego och hittat en lysknapp som var jätterolig. han hade också hunnit hitta en vagn med tomma provrör som jag fick skydda.
Läkaren tittade på fingrarna som vid det laget hade återsått sin normala form och dessutom svullit upp rätt mycket. Han kunde inte se någon felställning så vi fick åka hem med order om att komma in dagen efter för röntgen.
Söndag åkte vi in till akuten efter klockan 12.00 enligt order. Vi fick träffa läkaren rätt snabbt, hon klämde lite på fingrarna och han verkade inte ha ont så ingen röntgen behövdes som tur var. Han hade dessutom börjat böja och använda fingrarna och det skulle han tydligen inte ha gjort om det hade varit något trasigt. Mest troligt så tog fingertopparna den värsta smällen.
Det var den helgen, med äventyr på akuten. Nu vill jag inte dit någon fler gång i år, varken själv eller med barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar